Akavas mål för välfärdsområdes- och kommunalvalet – livskraftiga välfärdsområden och kommuner

Efterfrågan och utbud på service i ett brytningsskede

Finlands befolkningsstruktur påverkar servicen för invånarna i kommunerna och välfärdsområdena. Åldersklasserna minskar och den äldre befolkningens andel ökar, vilket förskjuter tyngdpunkten i servicebehovet. Servicens kvalitet och tillgänglighet hotas av att efterfrågan både minskar och ökar samtidigt. Antalet grundskoleelever minskar och det behövs mer service för äldre.

Urbaniseringen tömmer vissa regioner och fyller andra. Digitaliseringen och den gröna omställningen förändrar hur invånarna och företagen använder tjänster och hur de anställda utför sitt arbete. Inom lokalförvaltningen råder det brist på kunnig personal och arbetet är krävande. Basservicen i människors vardag måste i framtiden tryggas med allt knappare resurser. Kommunerna och välfärdsområdena har flera gemensamma uppgifter som gäller servicen för invånarna.

Över hälften av kommunerna har redan nu under 6 000 invånare. Olika utredningar visar att kommunens storlek har samband med dess livskraft och attraktivitet. Behovet av att anpassa de offentliga finanserna återspeglas också i välfärdsområdenas ekonomiska utsikter.

Oron över välfärdsområdenas utsikter är alltså befogad, men vi har möjligheter att svara på dessa utmaningar och bygga upp fungerande tjänster. Det är viktigt att kommunerna och välfärdsområdena under de kommande åren fattar beslut som beaktar den kommande omvälvningen och öppnar upp nya möjligheter. På så sätt kan vi hålla servicelöftet för välfärdssamhället, dvs. att trygga basservice av hög kvalitet även i framtiden.

Akavas huvudlinjer för att råda bot på den försämrade servicen

• Det bör säkerställas att personalen mår bra och räcker till, eftersom den är kommunernas och välfärdsområdenas viktigaste resurs. Den service för familjer, unga, personer i arbetsför ålder och äldre som personalen producerar stöder invånarnas delaktighet och funktionsförmåga och förhindrar uppkomsten och anhopningen av sociala problem.
• Det bör tas fram kostnadsbesparande och effektiva servicelösningar genom att prioritera, utnyttja digitalisering och artificiell intelligens och hitta nya sätt att göra saker på.
• Personalen bör engageras i utvecklingsarbetet och planeringen av servicelösningar.
• Kommunernas samarbete, välfärdsområdenas samarbete och samarbetet mellan kommuner och välfärdsområden bör utvecklas. Ett smidigt samarbete mellan den offentliga, privata och tredje sektorn bör också säkerställas.
• I välfärdsområdena bör man utnyttja en modell med flera producenter för att producera service som tillgodoser det växande servicebehovet.
• Kommunernas storlek bör hållas på en sådan nivå att de kan tillgodose servicebehovet på ett kostnadseffektivt och effektivt sätt.
• Parallellt med kriskommunsförfarandet bör det skapas en process där undervisnings- och kulturministeriet och finansministeriet inleder förhandlingar om en kommun flera år i rad inte når upp till målen för bildningstjänsternas kvalitet.
• Också på lokal nivå bör man förbinda sig till lösningar som främjar klimatneutralitet.
• Sysselsättnings- och integrationstjänsterna bör identifieras som kommunernas viktigaste livskraftstjänster och satsningar bör göras på dem.

1. Samarbete ger styrka

Kommunerna och välfärdsområdena har gemensamma uppgifter som gäller service för invånarna. Ett genuint och smidigt samarbete för att främja hälsa och välfärd, livskraft och en hållbar ekonomi bör säkerställas genom tydliga överenskommelser om det praktiska ansvaret och rutinerna, informationen och kommunikationen.

Ett nära samarbete är viktigt med tanke på såväl tillgången till och kvaliteten på service som på smidigheten i servicekedjorna inom bildnings- och social- och hälsovårdstjänster, tjänster för barn, unga och familjer, vård av personer med funktionsnedsättning och missbruksproblem, tjänster för äldre, integration, säkerhet och beredskap samt främjande av sysselsättningen. Det behövs också samarbete mellan aktörerna inom den offentliga, privata och tredje sektorn för att tillgodose invånarnas och företagens servicebehov.

Det multidisciplinära arbetet inom elev- och studerandehälsovården och samarbetet med social- och hälsovårds- och bildningstjänsterna bör utvecklas till stöd för barnens och de ungas psykiska hälsa. Det bör anvisas tillräckliga resurser för att förebyggande arbete ska vara möjligt också i form av lågtröskelservice till exempel i skolor.

Den offentliga servicen bygger på god förvaltning. De som använder servicen bör lätt kunna identifiera sina rättigheter och veta vem de kan kontakta med sitt ärende. En god offentlig förvaltning säkerställer likabehandling. Den är öppen, transparent och verkningsfull samt lyssnar till och inkluderar medborgarna. Bara genom god administrativ beredning och kunskapsbaserad ledning kan man nå de mål man vill uppnå med servicen.

• Tillgången till service och smidigheten och kvaliteten i servicekedjorna bör säkerställas genom ett nära samarbete dels mellan kommunerna, dels mellan kommunerna och välfärdsområdena.
• Inom lokalförvaltningen bör man se till att invånarnas rätt till god förvaltning tillgodoses.
• Möjligheterna till deltagande bör ökas till exempel genom digitala lösningar och kompetent kommunikation.

 

2. Bildningskommunen mår bra och är kunnig och framgångsrik

Utbildning och bildning hör till kommunens kärnområden. Småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen hör till kommunens lagstadgade uppgifter och ordnas även i fortsättningen som närservice. Det fria bildningsarbetets och bibliotekens verksamhet bör tryggas. Kompetensnivån bör höjas och varje ung människa bör garanteras en examen på andra stadiet. Lika tillgång till elev- och studerandehälsovård i hela landet bör tryggas.

Småbarnspedagogik av hög kvalitet utgör grunden för all inlärning. Det bör säkerställas att det finns tillräckligt med utbildad undervisnings- och övrig personal inom småbarnspedagogiken och att barnen får det stöd de behöver. Allt fler barn bör kunna delta i småbarnspedagogiken. Kommunerna bör se till att barnens rätt att delta i småbarnspedagogik tillgodoses. Hemvårdsstödets kommuntillägg får inte utgöra ett hinder för detta.

Kommunerna bör säkerställa att alla ettor och tvåor har möjlighet att delta i en eftermiddags- eller annan klubbverksamhet. Alla barn bör ha möjlighet att utöva en hobby. Kommunernas ungdomsarbete har
en viktig roll i främjandet av barnens och de ungas välmående.

På lång sikt bör kommunerna ha som mål att alla kommuninvånare har en examen på minst andra stadiet. En höjning av utbildningsnivån stöder sysselsättningen och delaktigheten, förhindrar segregation och förbättrar hälsan och livskvaliteten.

Kommunen bör säkerställa tillgången till gymnasie- och yrkesutbildning på andra stadiet och dess tillgänglighet. Kvaliteten på gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen bör förbättras och utvecklingsarbetet fortsätta för att de studerande ska kunna fullgöra sin läroplikt.

• Bildningstjänster av hög kvalitet är ett livsvillkor för kommunen. Biblioteks-, musei-, kultur- och motionstjänsterna samt den grundläggande konstundervisningen och det fria bildningsarbetet erbjuder möjligheter för alla åldrar att lära sig och utvecklas. Kulturen förankrar oss i samhället och bidrar till att skapa en trygg vardag. Ungdomsarbetet stöder de ungas välbefinnande, aktivitet och självständiga lärande samt deras utveckling till aktiva och fullvärdiga medlemmar i samhället.
• Småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen bör ordnas som närservice.
• Kommunerna bör öka samarbetet för att trygga bildningstjänster av hög kvalitet i områden där det föds få barn.
• Välfärdsområdena bör se till att elevhälsotjänsterna når upp till den nivå som lagstiftningen förutsätter och i första hand ordna dem som närservice samt främja en smidig kommunikation mellan elevhälsan, skolhälsovården och utbildningsanordnaren.
• Ungdomsarbetet bör utnyttjas för att stödja barnens och de ungas välbefinnande också som en del av skolgemenskapen. Ungdoms- och idrottstjänsterna bör få tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser och de bör motsvara de mål som ställs i ungdomslagen och idrottslagen.
• För att säkerställa utbildningens kvalitet bör varje kommun ha ett uppdaterat bildningspolitiskt program som hör till kommunens strategiska dokument.
• Tillgången till grundläggande konstundervisning och dess kontakt till skolorna bör förbättras. Målet är att fler barn än i dag ska få utöva och studera konst på ett målinriktat sätt.
• Invandrarnas individuella utbildningsvägar och ett omfattande stöd för deras utbildning bör tas in som en särskild prioritering. Strävan bör vara att invandrarna erbjuds stöd på sitt eget modersmål.
• Bibliotekens resurser bör motsvara deras utvidgade uppgifter och utvecklingsbehov. Eventuella kombinerade tjänster inom kultursektorn bör vara ändamålsenliga.

3. Livskraft från företag, experter och service

Livskraftspolitik säkerställer att kommunen växer och kan erbjuda sina invånare service av hög kvalitet. Det är viktigt att kommunerna satsar på såväl sysselsättning, företagande, FUI-verksamhet och digitalisering som på kompetens- och arbetskraftsinvandring.

Kommunerna bör erbjuda tillräckliga förutsättningar för ett mångsidigt företagsbestånd, ett innovationsekosystem och uppkomsten av nätverk. Verksamhetsmiljön i kommunerna och deras image bör bidra till att göra de företag som är verksamma i dem intressanta för internationella investerare. Till detta hör förutom kommunens storlek också möjligheterna till utsläppsfri energi och värme samt digital kompetens.

Kommunen kan stödja FUI-samarbete mellan företag eller den offentliga sektorn och högskolorna genom att tillhandahålla nödvändiga lokaler och infrastruktur där företagen och högskolorna kan mötas. Dessutom bör kommunerna som stora kunder erbjuda en försöksplattform för skalbara lösningar och på så sätt genom sin upphandlingsverksamhet och de ramar de erbjuder stödja utvecklingen av lösningar inom till exempel artificiell intelligens, automation, cirkulär ekonomi, klimatteknologi, datakommunikation eller kvantdatorteknik. Innovativ upphandling bör vara den grundläggande utgångspunkten i kommunerna.

Kommunernas näringspolitik spelar en central roll när det gäller att stödja den gröna omställningen och produktivitetstillväxten. Klimatneutralitetsmålet bidrar till en tät samhällsstruktur där man på ett kostnadseffektivt sätt kan bygga upp en infrastruktur som stöder företagen och utsläppsfriheten men också höjer livskvaliteten. Kommunerna bör stödja husbolagens energisparlösningar och möjliggöra egen energiproduktion för husbolagen.

Kommunerna bör dimensionera finansieringen av sysselsättningsområdena och en kompetent personal med beaktande av områdets behov och framtidsmål. En viktig målgrupp som bör uppmärksammas är högutbildade personer, eftersom deras arbetslöshet ofta kostar mest och många gynnas av att de har arbete. Sysselsättningstjänsterna för partiellt arbetsföra och personer med funktionsnedsättning bör också tryggas. Informationen om olika stödformer för partiellt arbetsföra bör ökas och de bör få behövligt stöd också för att möjliggöra företagsverksamhet. Kommunerna och välfärdsområdena bör satsa på samarbete inom arbetskrafts-, integrations- och social- och hälsovårdstjänsterna samt inom utbildningen. Kommunerna ska i den mån det är möjligt göra gemensamma upphandlingar inom arbetskraftstjänsterna. Arbetskraftstjänsternas kostnadseffektivitet bör förbättras.

Livskraftiga kommuner lockar kunnig arbetskraft. Högkvalitativa och lättillgängliga tjänster stöder inflyttningen till Finland och hjälper eventuella medföljande familjer att etablera sig. Målet bör vara att så långt som möjligt erbjuda service enligt principen om ett enda serviceställe. Kvaliteten på integrationsutbildningen bör säkerställas genom att den införlivas med utbildning som kräver anordnartillstånd. Möjligheten till språkutbildning bör garanteras oberoende av varför man har kommit hit. Invandrarnas professionella nätverkande bör stärkas med hjälp av mentorskap och genom att inrikta arbetskraftsutbildning på högutbildade invandrare.

Kultur- och fritidstjänster av hög kvalitet är attraktionsfaktorer, eftersom de lockar inte bara invånare utan också kunnig arbetskraft och turister.

• Kommunerna bör intensifiera samarbetet med högskolor, yrkesläroanstalter, arbetslivet, organisationer, forskningsinstitut och näringslivet för att skapa en gynnsam miljö för företagande och innovationer.
• Kommunerna bör skapa möjligheter till livskraftig företagsverksamhet bland annat genom att dela upp upphandlingar i mindre helheter, genom lokallösningar och genom dialog med företagen.
• Kommunerna bör satsa på vägnätets skick, gång- och cykellederna, naturen och trivsamma bostadsområden.
• Kommunerna och landskapsförbunden bör stärka samarbetet i planeringen av markanvändningen och inom hållbar utveckling.
• Kommunerna bör se till att det produceras tillräckligt med bostäder för att garantera boende till rimliga kostnader.
• Kommunerna bör identifiera sysselsättningstjänster som en central livskraftstjänst och främja en så snabb sysselsättning som möjligt.
• Föräldrarnas återgång till arbetslivet bör vid behov stödjas genom att de som är familjelediga erbjuds sysselsättningsfrämjande tjänster senast när barnet fyller två år.
• Invandrarnas professionella nätverkande bör stärkas med hjälp av mentorskap och genom att inrikta arbetskraftsutbildning på högutbildade invandrare.
• Flerspråkiga tjänster inom småbarnspedagogiken bör utökas för att locka internationella experter.
• I fråga om städernas statsandelar bör en högre nivå fastställas för koefficienterna för främmande språk, utbildningsbakgrund och arbetslöshet.
• Registreringen av hemkommun bör underlättas genom ändringar i lagen om hemkommun.
• De krav på språkkunskaper som ställs för arbetsuppgifter i kommunerna och välfärdsområdena bör vara ändamålsenliga och möjliggöra språkinlärning vid sidan av arbetet.

4. Fungerande och högkvalitativa social- och hälsovårdstjänster för alla

Social- och hälsovårdstjänster är en viktig del av välfärden och den övergripande säkerheten. Tjänsterna ska bidra till förebyggandet av sjukdomar och problem och främja hälsa och funktionsförmåga, socialt välbefinnande, psykisk hälsa och motståndskraft mot kriser. God förvaltning och kunskapsbaserad ledning borgar för fungerande social- och hälsovårdstjänster av hög kvalitet. Förvaltningen bör ges tillräckliga resurser för att man ska kunna säkerställa en god planering och ett jämlikt genomförande av den offentliga servicen.

Servicenätet och serviceprofilen inom välfärdsområdena bör granskas utgående från servicebehovet. Servicen på basnivå bör stärkas, med målet att minska hälsoskillnaderna bland befolkningen. Genom att införa smidiga servicekedjor, integrera servicen och stärka den förebyggande servicen och rehabiliteringen kan man förhindra att problemen hopar sig och dämpa kostnadsökningen. Förebyggandet och vården av psykiska problem och missbruksproblem samt det multidisciplinära samarbetet bör stärkas vid social- och hälsocentralerna samt genom samarbete mellan kommunernas och välfärdsområdenas aktörer.

En snabb och enkel tillgång till service bör säkerställas på lika villkor i hela landet och inom välfärdsområdena. Närservice, distansservice, digital service och mobil service bör utvecklas och erbjudas i lämpliga situationer. Närservice bör även i fortsättningen finnas att tillgå med beaktande av olika befolkningsgruppers behov och digitala färdigheter.

Läkemedelsförsörjningen, utvärderingen av läkemedelsbehandlingar och apotekens kompetens är en del av servicehelheten och bidrar till att stävja kostnaderna. TYÖOTE-verksamhetsmodellen bör tas i bruk inom alla välfärdsområden för att göra samarbetet mellan den offentliga hälso- och sjukvården och företagshälsovården smidigare och minska sjukfrånvaron.

Det behövs lösningar på bristen på kompetent arbetskraft inom social- och hälsovården. Tillgången till personal inom social- och hälsovården bör säkerställas genom en korrekt arbets- och uppgiftsfördelning. Social- och hälsovårdspersonalens arbete bör inriktas på uppgifter som motsvarar examen. Antalet anställda inom assisterande tjänster och stödtjänster bör ökas så att klient- och patientsäkerheten säkerställs i alla situationer.

I serviceproduktionen bör den offentliga, privata och tredje sektorns tjänster samt servicesedlar utnyttjas. Verksamhetsförutsättningarna för företagande inom social- och hälsovården bör stärkas överallt i Finland. Som ett led i detta bör det säkerställas att förhandlingspositionen och avtalsvillkoren för yrkesutövarna och hälsovårdsföretagen är i balans.

• Att främja välfärd och hälsa är en central uppgift för kommunen i samarbete med välfärdsområdena och organisationerna. Biblioteks-, musei-, kultur-, motions- och ungdomstjänster samt mat- och restaurangtjänster ökar välbefinnandet och förebygger samhälleliga problem och hälsoproblem.
• I serviceproduktionen bör man utnyttja en modell med flera producenter och tillgången till tjänsterna bör säkerställas med hjälp av mångsidiga serviceformer.
• Kostnaderna för välfärdsområdenas tjänster bör vara transparenta och uppföljningen bör utvecklas.
• Företagande inom social- och hälsovårdssektorn bör främjas genom att offentliga upphandlingar delas upp i mindre delar och genom att öka upphandlingskompetensen.
• De förebyggande tjänsterna bör stärkas. Tillgången till multidisciplinära rehabiliteringstjänster och mentalvårdstjänster med låg tröskel samt tillräckliga kunskaper vid social- och hälsocentralerna om arbetshälsa och arbetsförmåga hos personer i arbetsför ålder bör säkerställas. Förebyggande tjänster eller tjänster med låg tröskel ersätter dock inte befintliga vårdtjänster.
• Stödtjänster för familjer, barn och unga bör finnas nära och vara snabbt tillgängliga. Skol- och studerandehälsovårdens tjänster bör vara tillräckliga och tillgängliga som närservice.
• Äldreservicen bör utökas med förebyggande tjänster som stöder funktionsförmågan och tillräckliga resurser bör säkerställas för detta. Dessutom bör servicen för dem som behöver krävande omsorg tryggas.

5. En välmående personal möjliggör service av hög kvalitet

En rättvis och hållbar arbetsgivarpolitik är det bästa sättet att säkerställa tillgången till kompetent arbetskraft. För att säkerställa att det finns tillräckligt med tillgänglig personal är det viktigt att arbetsförhållandena förbättras, arbetets attraktionskraft stärks och dess relevans synliggörs. Detta bör stödjas genom gott och interaktivt ledarskap, omsorg om arbetshälsan samt genom att personalen involveras i beslutsfattande, planering och utveckling som rör arbetet.

Genom proaktivt stöd för arbets- och funktionsförmågan samt arbetshälsan och den psykiska hälsan hos befolkningen i arbetsför ålder kommer det att finnas kompetent arbetskraft också i framtiden. Personalen bör garanteras omfattande företagshälsovård som effektivt utnyttjar multidisciplinär kompetens.

En kompetent, kunnig, välmående och engagerad personal garanterar tjänsternas kvalitet. På grund av att vuxenutbildningsstödet slopades har personalens möjligheter att utveckla sin kompetens försämrats. Upprätthållandet och utvecklandet av kompetensen hos arbetstagare i olika åldrar bör säkerställas genom att göra det möjligt för arbetstagarna att delta i fortbildning och mentorverksamhet. Detta stöder arbetshälsan och hjälper arbetstagarna att orka och fortsätta i arbetet.

Möjligheter till distansarbete och multilokalitet är en konkurrensfördel för arbetsgivaren. Kommunerna behöver gemensamma lokaler för distansarbete där experter också kan mötas och bilda nätverk.
Rekryteringar bör vara öppna, transparenta och hållbara. Det behövs också experter från utlandet. I kommunerna och välfärdsområdena bör man fästa vikt vid likvärdigt bemötande av personalen, likabehandling och mångfald på arbetsplatserna.

 

Segregationen bör minskas genom att främja könens lika möjligheter att utveckla sin kompetens och genom att skapa jämlika förutsättningar för att avancera i karriären. Personalens deltagande i likabehandlings- och jämställdhetsplaneringen bör säkerställas genom att man involverar förtroendemännen och/eller arbetarskyddsfullmäktige.

• Arbetsmiljö-, ålders- och förändringsledningen bör stärkas, arbetsförhållandena förbättras och personalens möjligheter att påverka sitt eget arbete ökas.
• Möjligheterna att utveckla kompetensen bör tryggas för att man ska kunna åtgärda bristen på kompetent arbetskraft och alla arbetsplatser bör kartlägga kompetensen hos de anställda.
• Sjukfrånvaron bör minskas. Personalen bör garanteras omfattande och multidisciplinära företagshälsovårdstjänster. Som en del av företagshälsovården bör man ha rätt till korttidspsykoterapi och arbetsmiljöarbete av hög kvalitet som stöd för det psykiska välbefinnandet.
• Kommunerna bör stärka personalens mångfaldskompetens och ordna utbildning på temat.
• Ett tillräckligt antal högutbildade och personalstabiliteten inom småbarnspedagogiken och social- och hälsovårdssektorn bör säkerställas genom att ledarskapet och arbetsförhållandena i branschen utvecklas.
• Vid internationella rekryteringar bör riskerna med arbetskraftsexploatering motarbetas systematiskt. Den anonyma rekryteringen bör ökas.
• I visstidsanställningar bör lagenliga grunder säkerställas.
• Jämställdhetslagen bör följas och särskild uppmärksamhet bör ägnas åt detta i visstidsanställningar för att förhindra diskriminering på grund av graviditet.