Tillväxt genom arbete och kompetens – Akavas mål för regeringsprogrammet 2019–2023
Inledning: Akavas huvudmål
Efter tio år av recession har den kommande regeringen möjlighet att utveckla vårt välfärdssamhälle långt in på 2030-talet. De ekonomiska utmaningarna finns ändå kvar. På grund av att befolkningen åldras finns det en risk för att den offentliga ekonomin uppvisar underskott på 2020-talet.
Det viktigaste målet för den kommande regeringen är att höja sysselsättningen till 75 procent. Det förutsätter många långsiktiga reformer varav de mest brådskande är skattereformen, familjeledighetsreformen och reformen av den sociala tryggheten. Dessutom bör en kompetensstrategi skapas för Finland.
Att höja sysselsättningen till 75 procent stärker den offentliga ekonomin med två miljarder euro, som kan användas för att finansiera reformerna och utvecklingsåtgärderna i Akavas förslag. Skattereformen kan genomföras kostnadsneutralt, medan det för utbildningen, kompetensen och forskningen behövs miljardinvesteringar under de kommande mandatperioderna.
Samtidigt bör man säkerställa att arbetskraften orkar och hålls frisk. Yrkesbanorna kan förlängas endast genom att värna om tryggheten och hälsan i arbetslivet och förhindra marginalisering. Allas insatser behövs för att förankra vår välfärdsmodell.
Akavas tio huvudmål för följande regeringsperiod
- Sysselsättningsgraden höjs till 75 procent
- Förvärvsinkomstbeskattningen justeras till EU15-ländernas nivå
- En kompetensstrategi skapas för Finland
- Alla avlägger examen på minst andra stadiet
- Ett system för kontinuerligt lärande skapas
- FoU-satsningarna ökas till över fyra procent av BNP
- Trepartsberedningen i arbetslivsfrågor utvecklas
- Familjeledighetsreformen genomförs
- Den sociala tryggheten görs mer sporrande
- Finland tar en aktivare roll i EU
Akavas samhällsvision för 2020-talet siktar mot en hög sysselsättningsgrad och långa yrkesbanor. Målen kan nås via etappmål. Sporrande förutsättningar skapas för arbete och företagsamhet samtidigt som man säkerställer att den finländska kompetensnivån stiger.
1. Ekonomin och beskattningen på en hållbar grund
Den offentliga ekonomin i balans
Den offentliga ekonomin balanseras genom hög sysselsättning, långa yrkesbanor och resultatrik verksamhet i den offentliga sektorn. Den offentliga skulden skjuts inte över på nästa generation.
Det finanspolitiska utrymmet är begränsat. Att öka utgifter permanent är motiverat endast ur tillväxt- och sysselsättningsperspektiv. Tilläggsfinansiering behövs för kompetensen, utbildningen och forskningen samt sysselsättningen. Målet med åtgärderna är att stärka hållbarheten i den offentliga sektorn på lång sikt.
Hållbarhetsunderskottet i den offentliga ekonomin försvinner när sysselsättningsgraden stiger till 75 procent. Finland erbjuder ett internationellt konkurrenskraftigt läge för kompetensintensivt arbete. Beskattningen bör främja en ökad sysselsättning som bygger på hög kompetens.
Det behövs många åtgärder för att höja sysselsättningsgraden, bland annat en klar utveckling av beskattningen av arbete ur sysselsättnings- och tillväxtperspektiv. Skattereformen till stöd för sysselsättning och tillväxt bör statiskt sett vara kostnadsneutral. När skatteinkomsterna ökar och de offentliga utgifterna minskar innebär det s.k. dynamiska effekter som är en följd av ökad sysselsättning, längre yrkesbanor och minskad arbetslöshet och som leder till att hållbarhetsunderskottet i den offentliga ekonomin minskar.
En resultatrik offentlig verksamhet kräver god förvaltning: att den offentliga förvaltningen har tilldelats tillräckliga resurser och att den är professionell och transparent.
Sysselsättningsgraden i Finland
höjs till 75 procent.
Beskattningen av förvärvsinkomster
Beskattningen av förvärvsinkomster lindras i syfte att stödja tillväxten och sysselsättningen. Lindringen görs i alla inkomstklasser så att även marginalskattesatserna sjunker. Den högsta marginalskattesatsen sänks till 50 procent.
Det största problemet i det finländska skattesystemet är den starka progressionen. Marginalskattesatsen, dvs. skatternas andel av inkomstökningen, är hög redan för tämligen låga lönenivåer och stiger snabbt i takt med att inkomsterna ökar. Solidaritets- och tilläggsskatterna bör slopas.
Att lindra beskattningen av arbetsinkomster i avsevärd grad utan att inkomsterna i den offentliga ekonomin minskar är möjligt endast om man skärper de övriga skatteformerna, i första hand konsumtions- och miljöskatterna, eftersom enbart konsumtionen är tillräckligt omfattande som skattebas. Höjningarna av konsumtionsskatterna bör om möjligt inriktas på miljöskatterna, men det är omöjligt att öka skatteinkomsterna avsevärt utan att justera mervärdesbeskattningen. Den omfattande förskjutningen av tyngdpunkten i beskattningsstrukturen från beskattning av arbete till andra skatteformer bör genomföras etappvis.
De tjänster som landskapen producerar täcks genom statlig finansiering. Landskapen ges ingen beskattningsrätt som gäller förvärvsinkomster.
Beskattningen av förvärvsinkomster lindras
i syfte att stärka sysselsättningen.
Företagsbeskattningen
Samfundsbeskattningen i Finland bevaras konkurrenskraftig. För att samfundsskatten ska vara en beaktansvärd skatteform även i fortsättningen bör skattesamarbetet på EU-nivå intensifieras och en miniminivå slås fast för både samfundsskattebasen och samfundsskattesatsen. Effektiva åtgärder behövs för att förhindra skadlig skattekonkurrens (race-to-the-bottom).
Företags- och företagarbeskattningen bör behandla både kapital- och kompetensintensiva näringar rättvist. Därför är en betydande lindring av beskattningen av arbetsinkomster det viktigaste utvecklingsobjektet även med tanke på närings- och företagarpolitiken. Skillnaden i beskattningen av kapital- och löneinkomster bör i första hand minskas genom att lindra förvärvsinkomstbeskattningen.
Skatteinkomsterna kan ökas genom att effektivt förhindra grå ekonomi, som bör bekämpas med stöd av ett omfattande och samordnat program. Programmet bör inkludera åtgärder för ingripande i skatteflykt och ansvariga parter bör anges tydligt.
2. Kompetens, utbildning och forskning hörnstenar i framgången
Den finländska kompetensnivån höjs
En kompetensstrategi som täcker utbildnings- och forskningssystemet och hela yrkesbanan tas under beredning. Strategin behövs för att skapa en bred lägesbild och formulera mål för hela utbildningssystemet och även för att trygga utbildningen, forskningen och kompetensen samt finansieringen av dem. Kompetenssedlar kunde tas emot vid läroanstalter som har tillstånd eller rätt att ordna examina och hos privata aktörer och aktörer i den tredje sektorn som uppfyller på förhand fastställda kvalitetskriterier. Arbetet utförs parlamentariskt och i samarbete med intressentgrupperna.
En kompetensstrategi
upprättas för Finland.
För att kompensera för tidigare nedskärningar och svara på nya utmaningar startar regeringen ett målinriktat program för finansiering av utbildning, forskning och kompetens i miljardklassen för två mandatperioder framöver. Regeringen återinför indexfinansieringen till fullt belopp på alla utbildningsnivåer.
De nationella FoUI-satsningarnas andel höjs till över fyra procent av bruttonationalprodukten, och de offentliga satsningarnas andel är över en procent.
Åtgärder inleds för att skapa ett trovärdigt system för kompetensutveckling för hela befolkningen i arbetsför ålder. Utbildnings- och forskningssystemet utvecklas till att svara på de nya kompetensutmaningarna. De olika fackområdena och högskolorna skapar nya metoder för kompetenscertifiering, såsom kompetensmärken för brett erkännande av kompetens som skaffats på olika håll.
Ett system för kontinuerligt lärande
skapas i Finland.
Det skapas ett system med kompetenssedlar där alla i arbetsför ålder är berättigade till en sedel värd tusen euro vart tredje år. Sedeln har en självrisk på 20 procent för både arbetsgivaren och arbetstagaren och den är avdragsgill i beskattningen. Den nya finansieringsformen stöder fokus på efterfrågan och flexibilitet och mångsidighet i utbildningen samt breddar utbildningens finansieringsbas.
Högskolorna riktar in en betydande del av utbildningen på att höja kompetensnivån för vuxna i arbetslivet och arbetslösa vuxna samt deras omskolning och examensinriktade fortbildning. Den examensinriktade fortbildningen bör också kunna genomföras som arbetskraftsutbildning.
En politisk bedömning görs av effekterna av att prognostisera utbildnings- och arbetskraftsbehovet med avseende på antalet personer som inleder utbildning och på utvecklingen av sysselsättningen. Bedömningen bör granska olika utbildningsnivåer och olika utbildningsområden. Högskolornas egen framsyn i utvecklingen av läroplanerna stärks. Uppgifterna från prognostiseringen av kompetensbehoven kombineras effektivare med bedömningen av utbildningsbehovet per examen. Det övergripande ansvaret för och samordnandet av prognostiseringen bör anvisas en och samma aktör.
Alla ska omfattas av utbildningen
Den subjektiva rätten till småbarnspedagogik återinförs och samtidigt utvecklas småbarnspedagogikens kvalitet och stödtjänster. Förskoleundervisningen integreras effektivare i läroplanen för den grundläggande utbildningen och i barnets skolgång.
Läropliktsåldern i den grundläggande utbildningen höjs till 19 år. Målet är att alla avlägger examen på minst andra stadiet.
Kvalitativa bildnings- och kulturtjänster tryggas även utanför tillväxtcentra.
Målet är att alla avlägger examen
på minst andra stadiet.
Högskolorna till världstoppen
Finland blir ett ledande land inom den öppna undervisningen och forskningen.
Finansieringsmodellerna för fördelningen av budgetfinansieringen till universitet och yrkeshögskolor bör förnyas så att de inkluderar en tydligare och mer förutsebar andel stabiliseringsfinansiering på betydande nivå. Finansieringen ska fokusera på kvaliteten i utbildningen och forskningen, på att stärka arbetet med livslångt lärande och på samarbetet mellan högskolorna. Forskningens finansiella instrument bör sammanställas till större och mer verkningsfulla helheter. Målet är att undvika splittrad finansiering och överlappande instrument och att minska belastningen på forskarna i ansökandet om forskningsfinansiering.
Karriärbanorna stärks för dem som arbetar i undervisningsbetonade uppgifter vid universiteten.
Regeringen stärker dualmodellen för högskoleutbildningen, vilket framhäver olikheterna i kompetensmålen för examina och i FoU-verksamheten vid universiteten och yrkeshögskolorna.
Yrkeshögskoleutbildningens ställning tryggas i den pågående utvecklingen av högskoleutbildningen och i högskolekoncernerna. Den högre yrkeshögskoleexamens ställning bör stärkas och reella möjligheter skapas för dem som avlagt examen att söka sig till doktorsprogram.
Möjligheterna i yrkeshögskolornas FoUI-arbete stärks genom permanent finansiering. Det stöder också yrkeshögskolornas möjligheter att ansöka om EU-finansiering och annan extern FoUI-finansiering. Genomslaget i Business Finland-verksamheten förutsätter att finansiering i betydande grad riktas in på FoUI-arbetet vid universiteten och yrkeshögskolorna.
Att minska visstidsanställningarna vid universiteten bör tas som ett villkor för högskolornas strategiska finansiering. Situationen bör även klarläggas med hjälp av lagstiftning.
Antalet invandrargrupper och andra grupper som är underrepresenterade i högskoleutbildningen bör ökas och varje högskola bör skapa ett coachningsprogram till stöd för inträdet till utbildningen.
3. Stark tillväxt skapar arbetstillfällen
Sysselsättningsfrämjande tjänster till stöd även för högutbildade
Högutbildade personer som är arbetslösa eller hotas av arbetslöshet tryggas kvalitativa tjänster till stöd för sysselsättningen och karriärutvecklingen. I tjänsteutbudet framhävs de tjänster som har den bästa effekten för sysselsättningen. Tjänster som produceras av förbund, organisationer och privata producenter utnyttjas också. Servicesystemet syftar till att förebygga arbetslöshet och ingripa tidigt i utdragna arbetslöshetsperioder. Genomslaget kontrolleras på både kort och lång sikt.
I tillväxttjänsterna tryggas tillgången till och utbudet av kvalitativa tjänster i de olika landskapen till exempel med hjälp av en finansieringsmodell, styrning och tillsyn. Det bör finnas tillgång till yrkesvals- och karriärplaneringstjänster som stöder karriären, yrkesvalet, kompetensutvecklingen och rehabiliteringen. Samtidigt bör de högutbildade betraktas som en viktig specialgrupp.
Serviceprocessen för arbetslösa kunder och arbetsfördelningen mellan de olika aktörerna bör vara tydlig och konsekvent, och rättsskyddet för kunderna i tillväxttjänsterna bör realiseras. Läroanstalterna bör ges möjlighet att producera tjänster.
I och med att den arbetsrelaterade invandringen ökar införs stöd för inlärning av finska, vilket förbättrar invandrarnas möjligheter att integreras i det finländska arbetslivet. Satsningar görs på undervisning i de inhemska språken och vid behov på utbudet av tjänster på främmande språk.
Strategisk innovationspolitik
Högklassig grundforskning och tillämpad forskning förutsätter att forskningens infrastruktur förnyas och att FoU-investeringarna ökas betydligt. De nationella FoUI-satsningarnas andel bör höjas till över fyra procent av bruttonationalprodukten. De offentliga FoUI-satsningarnas andel bör återfås till målnivån, dvs. över en procent av bruttonationalprodukten, och finansieringen särskilt riktas in på objekt som stöder breddandet och förnyandet av näringsstrukturen.
Innovationspolitiken bör framhäva ett strategiskt grepp och öka riskhanteringsförmågan på alla nivåer i innovationsverksamheten.
Den strategiska forskningen behöver förutom ökad volym också en verksamhetsmodell, som bör tas fram i samarbete med företagen. I modellen bör finansieringen områdesvis riktas in på konsortier som bedriver gemensam utveckling. Med hjälp av ett program stöds en mångsidigare industri som kan utvidgas till nya affärsområden.
Ett åtgärdsprogram upprättas som ett långsiktigt stöd för innovationsverksamheten. Programfinansieringen fastslås i regeringsprogrammet. De innovationsstöd som beviljas av Business Finland fördubblas. I de innovationsprojekt som finansieras av Business Finland utnyttjas Public Private Partnership-modeller, som sporrar det offentliga forskningssystemet och universiteten och yrkeshögskolorna till samarbete med företag på bred basis. Även utvecklingsprojekt och satsningar i anslutning till försäljning och marknadsföring ska betraktas som investeringar som stöder tillväxten och sysselsättningen.
I innovationsverksamheten skapas ett sporrande skattestöd för företag som siktar mot tillväxt och internationalisering. Det nya skattestödet utformas så att det kompletterar de direkta innovationsstöden.
FoUI-satsningarna höjs till över fyra procent
av bruttonationalprodukten.
Näringsstrukturen förnyas så att den stöder tillväxten
Frågor i anslutning till företagens tillväxt och internationalisering bör lyftas fram mer centralt än tidigare i beslutsfattandet. Statsrådet upprättar i början av regeringsperioden ett program för tillväxtpolitik som stöd för ministeriernas politiska styrning i innovationsverksamheten, ökningen av innovativa offentliga upphandlingar och uppstarten av försöksverksamhet. Som stöd för beslutsfattandet inrättas en ministerarbetsgrupp som bereder tillväxtpolitiken.
Företagsstöden utvecklas vidare i en parlamentarisk arbetsgrupp i enlighet med de utstakade riktlinjerna. Regeringen beviljar på nytt 200 miljoner euro i företagsstöd under mandatperioden. De nuvarande företagsstöden riktas in på tillväxtfinansiering.
Industrins verksamhetsförutsättningar och förnyelseförmåga förbättras genom att stärka effekten av styrningen av företagsstöden för industrins utveckling. Ett tillväxtprogram upprättas för servicebranscherna i syfte att främja den inhemska servicemarknadens tillväxt och digitalisering.
Internationaliseringen framskrider
Startupföretagens verksamhetsmiljö förbättras genom att underlätta erhållandet av arbetstillstånd för utländska högutbildade specialsakkunniga och garantera dem lika villkor i arbetet. Åtgärder vidtas för att utveckla tjänsterna på engelska i de största stadsregionerna för familjerna till arbetstagare som flyttar till Finland från utlandet.
Business Finland eller någon annan instans tar fram en verksamhetsmodell för att stärka den internationella försäljningen och marknadsföringen vid små och medelstora företag. De studerandes, lärarnas och forskarnas internationella mobilitet ökas systematiskt. En ny verksamhetsmodell skapas för att sporra forskare som flyttat utomlands att återvända till Finland.
Arbets- och näringsministeriets förmåga att svara på utländska investerares behov förbättras. Ett särskilt mål är att locka utländska företags FoUI-funktioner till Finland.
Forsknings- och innovationsrådet utvecklas så att man kallar in sakkunniga på bred basis från olika intressentgrupper och företag. Rådet drar upp riktlinjer för och samordnar statsrådets gemensamma innovationspolitik i samarbete med ministerierna.
Företagandets förutsättningar förbättras
Övergången mellan lönearbete, självsysselsättning och företagande görs smidigare. Företagardefinitionerna i lagstiftningen förenhetligas. Företagarens icke-ägande familjemedlemmar kopplas bort från företagardefinitionen i anslutning till utkomstskyddet för arbetslösa.
Företagarnas verksamhetsförutsättningar förbättras. Incitament skapas för anställning av den första arbetstagaren. Företagarfärdigheter och en entreprenöriell ansats stärks på alla utbildningsplan och i alla branscher.
Trafik, energi och miljö
En riksomfattande basinfrastruktur för trafiken skapas för att svara på behoven, i synnerhet i trafikens knutpunkter. Trafiknätets prioriteringar och servicenivå fastställs för att utveckla underhållet, och då prioriteras bland annat kortare restider i arbetet. Den växande bioekonomins verksamhetsförutsättningar kräver att råvarutransporterna tryggas genom tilläggsfinansiering för det lägre vägnätet. Handelssjöfartens verksamhetsförutsättningar tryggas.
Utsläppshandelssystemets styrfunktion förbättras och de överlappande styrmekanismerna i klimatpolitiken minskas.
Produktionen av primärenergi syftar till självförsörjning och upprätthållande av en mångsidig energiproduktion. Incitament för att öka energieffektiviteten skapas med stöd av ett tvärsektoriellt program. Tillväxten på marknaderna för förnybara energiformer stöds genom marknadsmässiga åtgärder. Satsningarna på forskning och produktutveckling ökas i energiforskningen och även i andra cleantechbranscher.
Regeringen förbinder sig att genomföra och finansiera de gällande nationella strategierna och programmen för miljön och bioekonomin. Målet med dem är att höja avkastningen från vår bioekonomi till 100 miljarder euro fram till 2025 och att skapa nya arbetstillfällen. Realiseringen av regeringens mål för miljöskyddet tryggas genom tillräcklig öronmärkt finansiering i alla landskap.
4. Ökad jämställdhet i arbetslivet
Arbetslivslagstiftningen och spelreglerna
Arbetslivslagstiftningen bereds i en trepartsprocess. Trepartssystemet utvecklas och förbättras. Följande lagar om arbetslivet uppdateras under mandatperioden: arbetarskyddslagstiftningen, samarbetslagstiftningen, arbetsavtalslagen och lagen om personalrepresentation.
Arbetslivslagstiftningen bereds i en trepartsprocess
och trepartsberedningen i arbetslivsfrågor utvecklas.
Arbetarskyddslagstiftningen revideras. Arbetarskyddstillsynens roll och möjlighet att övervaka belastningen av de sakkunniga utökas. I och med ikraftträdandet av den nya arbetstidslagen bör arbetarskyddstillsynen genom tillsynsenkäter och arbetsplatsinspektioner särskilt se till att avtalen om flexarbete är lagenliga. Arbetarskyddstillsynens neutralitet säkerställs och dessutom kontrolleras att resurserna har relaterats till antalet arbetsplatser i området och till specialuppdragen. Alla personalgrupper, även de högre tjänstemännen eller motsvarande personalgrupper, garanteras rätt att medverka i arbetarskyddsverksamheten och rätt att utse en arbetarskyddsfullmäktig.
Samarbetslagstiftningen revideras eftersom den gällande samarbetslagen i alltför hög grad blivit en uppsägningslag. De anställda ges bättre reella möjligheter att påverka beslutsfattandet och andra aspekter som rör deras eget arbete och välbefinnande. Samarbetsombudets befogenheter bör utsträckas till att omfatta den offentliga sektorn och samtidigt bör man se till att myndighetsresurserna är tillräckliga. Samarbetslagen bör också omfatta kyrkosektorn.
Lagen om personalrepresentation i företagens förvaltning revideras så att kravet på antalet anställda i anställningsförhållande sänks betydligt från nuvarande 150 anställda. Personalen ska vara representerad i det befintliga beslutsfattande organet i företaget.
Arbetsavtalslagen revideras så att konkurrensförbudsvillkoren för arbetstagare slopas eller tillämpandet av dem begränsas väsentligt och regler upprättas för sekretessvillkoren. Vidare revideras lagen så att den preciserar användningen av avtal om visstidsanställning.
Definitionerna på löntagare och företagare uppdateras så att de motsvarar det nya arbetslivet. Definitionen på anställningsförhållande utvidgas till att omfatta även dem som arbetar i liknande arbetsformer som är underställda arbetsgivaren. På nationell och EU-nivå klarläggs när kännetecknen för en anställning uppfylls i olika arbetsformer och hur parternas ansvar, skyldigheter och rättigheter iakttas.
Fackförbunden ges i lag möjlighet att driva sina medlemmars ärenden genom rättsliga åtgärder, även i de branscher som saknar kollektivavtal.
En nationell strategi upprättas för de ändringar som de nya arbetsformerna kräver och för förberedelserna inför dem i arbetslivet.
Definitionerna på löntagare och företagare uppdateras
så att de motsvarar det nya arbetslivet.
Arbetshälsan viktig i alla arbetsformer
Fackförbunden ges rätt att väcka talan i fråga om all slags trakasserier, även sexuella trakasserier. Verbala trakasserier kriminaliseras i strafflagen. Ett omfattande nationellt program genomförs för att undanröja trakasserier.
Företagshälsovårdens nuvarande verksamhetsförutsättningar tryggas i syfte att garantera produktiviteten och arbetsförmågan bland befolkningen i arbetsför ålder. Företagshälsovårdslagstiftningen bör vara ett stöd för allt mångsidigare arbete då arbetets karaktär och rutiner är i ett brytningsskede och till exempel sociala och mentala färdigheter framhävs allt mer. Företagarna, yrkesutövarna, stipendietagarna och de som arbetar i olika plattformsekonomier garanteras tillgång till företagshälsovårdstjänster.
Jämställdhet och likabehandling grundläggande rättigheter
Systemet med familjeledigheter förnyas. De centrala principerna för reformen är större jämställdhet i arbetslivet, lika möjligheter för män och kvinnor att bygga en bra och belönande karriär, jämn fördelning av familjeansvar, smidigare förmånssystem och flexibel sammanjämkning av arbete och familj. Familjeledighetssystemet bör beakta att olika arbetsformer och familjeledighet ska fungera. Tjänsterna inom småbarnspedagogiken och klientavgifterna utvecklas som en del av familjeledigheten som helhet.
Familjeledighetsreformen genomförs.
Skyddet efter återgången till arbetet för dem som varit familjelediga förbättras genom lagstiftning. För föräldrar som återgår från familjeledighet utvecklas vid sidan av TE-byråernas tjänster en servicesedel som kan användas i tjänster för arbetssökning. I syfte att trygga återgången till arbetet ändras dessutom familjeledighetsersättningen på 2 500 euro, som infördes 2017, så att summan betalas till arbetsgivaren när föräldern återgår till arbetet efter sin familjeledighet. Därtill utvecklas modellerna och möjligheterna för deltidsarbete.
Jämställdhetslagen stärks så att utförandet av lönekartläggningar och relaterade åtgärder följs effektivare och arbetsgivarna åläggs att åtgärda observerade ogrundade löneskillnader. Samtidigt säkerställs att jämställdhetsombudsmannen har tillräckliga resurser för att övervaka lagen. Programmet för lika lön uppdateras så att det motsvarar dagens arbetsliv och den förändrade arbetsmarknaden.
Jämställdhetslagen uppdateras i syfte att garantera en kvalitativ och regelbunden jämställdhetsplanering på alla arbetsplatser.
På arbetsplatserna och i servicesystemen främjas likabehandling och diversitet på alla sätt. Diskrimineringsombudsmannens befogenheter och resurser utvidgas. Samarbetet mellan diskrimineringsombudsmannen, arbetarskyddstillsynen, arbetsmarknadsorganisationerna och frivilligorganisationerna ökas i syfte att främja likabehandling.
Utförandet av lönekartläggningar och relaterade åtgärder
enligt jämställdhetslagen följs effektivare.
5. Den sociala tryggheten görs mer sporrande och tjänsterna tryggas
Social- och hälsovårdsreformen genomförs
Social- och hälsovårdsreformen 2018 genomförs. Målet med reformen är att förbättra hälso-, social- och rehabiliteringstjänsterna på basnivå på ett kostnadseffektivt sätt. Nivån, kvaliteten och tillgången till social-, hälso- och rehabiliteringstjänster fastställs nationellt. Reformen bör anvisas tillräckliga resurser.
Målet är snabb tillgänglighet, kontinuitet i vården, smidiga och lönsamma processer samt flexibilitet och större valfrihet ur kundens synvinkel. De mest utsattas möjligheter att anlita tjänster och i realiteten utöva sin valfrihet säkerställs genom tillräcklig styrning och rådgivning.
Förebyggandet av sjukdomar, tryggandet av arbets- och funktionsförmågan, folkhälsoarbetet samt främjandet av välbefinnandet och den sociala tryggheten prioriteras i landskapen. Åtgärder för att motarbeta marginalisering ställs i fokus för landskapens beslutsfattande. Befolkningens tillgång till mentalvårdstjänster förbättras bland annat genom att tillhandahålla mentalvårds- och psykologtjänster på social- och hälsocentralerna.
De reella verksamhetsförutsättningarna för små serviceproducenter, yrkesutövare och företag säkerställs. Serviceproducenterna i den offentliga, privata och tredje sektorn står alla som serviceproducenter i direkt avtalsförhållande med tjänsteanordnaren, dvs. landskapet. Resurser avsätts för FoU-arbetet inom social- och hälsovården samt rehabiliteringssektorn. Serviceintegrationen och samarbetet stärks. Utbildningen av yrkesgrupperna inom social- och hälsovården samt rehabiliteringssektorn utvecklas till att svara på arbetslivets behov. Villkoren i personalens anställningsförhållanden inom social- och hälsovården tryggas genom täckande kollektivavtal.
Praktikplatserna i utbildningen inom social- och hälsovården samt rehabiliteringssektorn tryggas. Nivån på statens utbildningsersättningar för universitetsstuderande höjs. Skyldigheten att betala utbildningsersättningar slopas för utbildningsanordnarna inom yrkeshögskoleutbildningen och överförs till staten eller landskapen. Samtidigt kontrolleras att nivån är tillräcklig.
En tillräcklig miniminivå för finansieringen av miljöskyddet och miljövården säkerställs i varje landskap.
Tillräckliga resurser bör reserveras för
genomförandet av social- och hälsovårdsreformen.
Från arbetslöshetsunderstöd till anställningstrygghet
Akava eftersträvar en sysselsättningsgrad på 75 procent. Arbete bör vara den främsta formen av försörjning hos flera än för närvarande. Arbetslösheten bör minskas och anställningstrygghetstänket beredas större rum vid sidan av arbetslöshetsunderstödstänket. Målet är att förebygga arbetslöshet, förkorta arbetslöshetsperioderna och sporra till aktivitet under arbetslöshet.
Strukturen i utkomstskyddet för arbetslösa bevaras i huvuddrag oförändrad och det inkomstrelaterade skyddets nivå bör inte sänkas i förhållande till grundtryggheten. Utkomstskyddet för arbetslösa sporrar till och belönar aktivitet. Utbildningen och tjänsterna utvecklas i syfte att förbättra sysselsättningen.
Utkomstskyddet för arbetslösa bör vara täckande och kompatibiliteten med olika sysselsättningsmetoder bör förbättras. En kombinationsförsäkring införs. Följderna av ändringarna i löntagarnas villkor om tid i arbetet bör utredas så noga som möjligt. Målet bör vara en övergång till ”euroiserade” villkor om tid i arbetet efter en eventuell övergångsperiod.
Karenssystemet i utkomstskyddet för arbetslösa lindras och görs mer flexibelt till exempel genom att skapa ett varningssystem eller möjligheter att korrigera fel. Det nuvarande karenssystemet är onödigt ovillkorligt och strikt. Utförandet av kortvarigt arbete främjas genom att ändra betalningspraxis för jämkad dagpenning.
Arbetslöshetskassornas resurser tryggas i samband med eventuella ändringar i uppgiftsfältet och uppgiftsöverföringar. Den nytta som inkomstregistret och digitaliseringen medför i verkställigheten av utkomstskyddet för arbetslösa bör tas tillvara.
Akava eftersträvar en sysselsättningsgrad på 75 procent.
Den nya och sporrande sociala tryggheten
Den sociala tryggheten utvecklas så att den sporrar till att söka och ta emot arbete och arbeta mer. Kompetens främjar både sysselsättningen och försörjningen. I arbetets brytningsskede och förändringar bör man se till att arbetstagarna har tillräckligt skydd genom livet och under hela sitt yrkesliv.
Den inkomstrelaterade sociala tryggheten lämnas i princip utanför den reform som nu är under beredning. Den övergripande reformen av den sociala tryggheten kan inte genomföras utan fungerande social- och hälsotjänster. Kundavgifternas och servicekostnadernas totala effekt bör beaktas i beredningen av reformen.
Den sociala tryggheten reformeras så att den även i framtiden i princip är orsaksbaserad och behovsprövad. Grundenheten i den sociala tryggheten är individen. Hushållets struktur kan ha betydelse för boendestödet och den sociala tryggheten i sista hand. Så många som möjligt bör även i framtiden omfattas av den boendebaserade socialförsäkringen i stället för den sociala tryggheten i sista hand.
Den sociala tryggheten utvecklas så att vars och ens rätt enligt grundlagen tryggas. Den sociala tryggheten ska öka incitamenten, motprestationerna och delaktigheten samt förutsätta aktivitet. I fortsättningen får man en större del av sina arbetsinkomster i handen, även om den sociala trygghetens andel minskar när arbetsinkomsterna ökar. Man kan förbättra sin ekonomiska ställning genom egen aktivitet, till exempel genom att söka arbete, delta i tjänster eller utföra frivilligarbete.
De nuvarande grundtrygghetsförmånerna kan förenhetligas och kombineras etappvis. Möjligheten att foga bostadsbidraget till helheten granskas separat. Lösningarna i samband med det ansluter sig till uppnåendet av bostadspolitiska mål. Kostnaderna för bostadsbidraget bör minskas. Studiestödet kombineras inte med den nya modellen för social trygghet.
Kopplingen av den inkomstrelaterade sociala tryggheten till utkomstskyddets grundtrygghet och organiseringssättet enligt kontantprincipen tryggas i det nya systemet.
Reformen får inte öka kostnaderna för den sociala tryggheten på längre sikt. Den ska vara förenlig med den nya familjeledighetsmodellen och avgifterna för småbarnspedagogik. Med hjälp av reformen förbättras också jämställdheten.
Systemet för social trygghet utvecklas så att tryggheten består när man övergår från en arbetsform till en annan. Inkomstregistret utnyttjas till fullo.
Den sociala tryggheten utvecklas så att den sporrar till att söka och
ta emot arbete och arbeta mer.
Utvecklingen av pensionssystemet fortsätter
Lägesbilden för den långsiktiga utvecklingen av arbetspensionssystemet utvärderas utifrån centralorganisationernas och arbetspensionsbranschens beredning. Forskningen och interaktionen kring arbetspensionsskyddet och finansieringen av det främjas. Det ökar förtroendet för arbetspensionsskyddet och dess förmåga att förnya sig.
Pensionsskyddet utvecklas utifrån arbetsmarknadens centralorganisationers beredning. Lösningar som vid behov bättre än för närvarande kan sammanföra arbete, invalidpension och övrig social trygghet främjas. Pensionsskyddet utvecklas till att ta större hänsyn till företagarnas och de självsysselsattas behov så att arbetsformen inte förhindrar tillgången till pensionsskydd. Företagarnas FöPL-försäkring utvecklas så att alla som arbetar tryggas en möjlighet till pensionsförsäkring och möjligheten att underförsäkra elimineras. Pensionsskyddet utvärderas via de olika arbetsformerna. Stipendietagarnas pensionsskydd utvecklas så att man även med stipendier för under fyra månader kan intjäna pension enligt LFöPL.
Mekanismen för indexjustering av pensionerna beaktar även i fortsättningen arbetspensionssystemets bärkraft och rättvisan mellan generationerna.
Man ser till att arbetspensionsskyddet är tillräckligt och att jämställdheten utvecklas även med hjälp av familjeledighetsreformen och avläggandet av examina på minst andra stadiet. Dessutom utvecklas pensionssystemet så att det bättre än tidigare beaktar längre utbildningar. Pensionsskyddet för äldre utvecklas och ett fortsatt arbetsliv stöds genom åtgärder som stärker de äldres kompetens, arbetsförmåga och sysselsättning och som sänker tröskeln för anställning av äldre.
Tillräcklig konkurrens i verkställigheten av arbetspensionsskyddet säkerställs i syfte att öka pensionsanstalternas effektivitet. Konkurrensen får ändå inte rubba utförandet av pensionssystemets kärnuppgifter ur de försäkrades synvinkel och avsikten får inte heller vara att minska antalet aktörer i det spridda pensionssystemet. Bestämmelserna om pensionsanstalters likvidations- och konkursförfarande förbättras.
6. Grundläggande fri- och rättigheter som tryggar samhällsstrukturerna
Finland är en trovärdig rättsstat
Den europeiska och globala rättsstatsutvecklingen förutsätter att Finland i högre grad än tidigare förbinder sig att respektera och försvara rättsstaten och de grundläggande fri- och rättigheterna globalt. Rättsstaten ska även ses som en funktionell helhet till exempel så att staten kan fullgöra sina skyldigheter i anslutning till de grundläggande fri- och rättigheterna och möjliggöra tillgodoseendet av medborgarnas rättigheter utan ogrundade dröjsmål.
Domstolarna garanteras nödvändiga resurser så att behandlingstiderna inte blir oskäligt långa och man kan få sitt ärende behandlat utan ogrundade dröjsmål.
Likabehandling av medborgarna förutsätter att man tryggar verksamhetsförutsättningarna för en bra och effektiv offentlig sektor. Den offentliga förvaltningen bör anvisas tillräckliga resurser och vara professionell och transparent.
Likabehandling av medborgarna förutsätter att man tryggar verksamhetsförutsättningarna för en bra och effektiv offentlig sektor.
Inre och yttre säkerhet kräver tillräckliga resurser
Den redan godkända vägkartan i strategin för den inre säkerheten genomförs. När målen i den uppfylls är Finland världens tryggaste land. Resurserna ökas för att garantera att personalen räcker till och att modern utrustning kan skaffas och underhållas så att kraven i de nuvarande uppgifterna kan uppfyllas.
Säkerhetsläget i Finlands närområden är inte lika stabilt som tidigare. Gränsbevakningsväsendets uppgifter har ökat bland annat till följd av att passagerarvolymerna ökat avsevärt. I framtidens försvarslösningar bör man beakta utvecklingen av säkerhetsläget i närområdena, hotbilderna i anslutning till terrorism och miljö samt cyberhoten.
7. Dynamisk Europapolitik
Finland tar en aktivare roll i EU
Finland strävar efter en aktiv och lösningsorienterad ställning i EU. Allra bäst påverkas beslutsfattandet i dess kärna, och Finland vill inte vara en randstat i unionen. Finland stöder en stark union eftersom det innebär ett starkt Finland.
Kompetensen lyfts upp i toppen av EU:s uppgiftslista eftersom den är nyckeln till konkurrenskraft, högre sysselsättningsgrad och minskad arbetslöshet. Andelen för de program som följer på utbildningsprogrammet Erasmus+ och forskningsprogrammet Horisont i EU-budgeten bör fördubblas och de nationella forskningssatsningarna höjas till fem procent av bruttonationalprodukten. Förslaget om ett europeiskt utbildningsområde 2025 bör understödas, men målnivån bör höjas avsevärt. Till exempel målet för livslångt lärande (25 procent av befolkningen) bör höjas till 100 procent. Följande kommission bör ha en vice ordförande som ansvarar för alla kompetensfrågor.
Finland tar en aktivare roll i EU.
En globalt ansvarsfull och konkurrenskraftig union grundar sig mer än för närvarande på en fungerande inre marknad, transparent global ekonomi och ansvarsfull handelspolitik. EU bör ingå nya handelsavtal och motsätta sig protektionism, men även göra siffrorna i handelsavtalens hållbara utveckling bindande.
EU bör ta täten inom robotisering, artificiell intelligens, automation, digitalisering, plattformsekonomi och andra nya ekonomiformer samt som utvecklare av de etiska spelreglerna för dem. Forskning, rätt slags reglering, finansieringsmöjligheter och stöd för innovativt tillväxtentreprenörskap är centrala faktorer. I Europa måste man skapa en fungerande marknad för dessa områden, men hälso- och säkerhetsaspekterna och de etiska frågorna kring de nya teknikerna måste vara i skick. Cirkulär ekonomi och andra projekt för hållbar utveckling bör ingå i EU:s spetsobjekt.
En socialt stark och rättvis union vinner också medborgarnas förtroende och stöd, och en gemensam arbetsmarknad där man fritt kan söka arbete förutsätter gemensamma spelregler. EU:s s.k. sociala pelare bör få en fortsättning i synnerhet genom nya lagprojekt även under den nya kommissions- och parlamentsperioden. Det gäller i synnerhet de nya formerna av ekonomi och arbete. Även de självsysselsatta behöver ett minimiskydd. Till exempel EU:s förordningar om arbetstagares tillgång till information, psykiska arbetarskydd, arbetstider och frågor kring lika lön behöver stärkas.
EU-budgeten och dess struktur bör förnyas. Andelen funktioner såsom forskning och utbildning bör utökas avsevärt. Andelen egna tillgångar bör stärkas och stater som bryter mot EU:s grundläggande värden bör förlora sin rösträtt i rådet och även sin rätt till EU-medel. Rättsstatsprincipen får inte falla sönder inom EU.
